Vi har tidigare tagit upp två starka bindningar som finns mellan atomerna/jonerna inuti en jonförening, molekyl. Nu ska vi ta upp en tredje som finns mellan atomerna i en metall.
Metallbindning (stark)
- atomerna omges av elektronmoln/hav.
- atomerna släpper en eller flera elektroner och blir då metalljon
- valenselektroner är gemensamma med flera atomer
I en metallbindning avger metallatomerna elektroner till ett gemensamt elektronhav eller elektronmoln, och blir till positiva joner. Elektronerna kan flyttas runt i metallen väldigt lätt, och metallen är inte spröd som en saltkristall är.
Van der Waalsbindning. ( svaga tempoärara bindingar)
Runt alla molekyler och atomer finns ett så kallat elektronmoln. Elektronmolnet är de platser där atomens eller molekylens elektroner kan befinna sig. Elektronmoln är inte fasta, utan varierar med slumpen. Vid vissa tillfällen kommer elektronerna att befinna sig mer på en sida av atomen/molekylen. Denna sida blir då svagt negativt laddad på grund av ett överskott av elektroner. Den andra sidan blir på motsvarande sätt positivt laddad pga underskott av elektroner. Andra atomer/molekyler i närheten har sina egna elektronmoln som påverkas av sin omgivning. Om molekyl 1 har en temporärt negativ del riktad mot molekyl 2 kommer molekyl 2:s elektroner att undvika detta området, vilket då blir svagt positivt laddat, och en svag och temporär attraktion har skapats. En kort stund senare justeras elektronmolnen om, och interaktionen försvinner.
